Just nu har jag en klump i magen.
Klumpen kommer och går och den är inte så särskilt välkommen.
Jag tror jag vet vad som orsakat den, men vet inte hur jag ska få bort den.
Men den gnager på mig och det är jobbigt.
Men det känns konstigt just nu. Vad det är jag syftar på tänker jag inte skriva här. Men det har ingenting med mina vänner att göra.
Jag vill bara ha bort den. Jag vill att det ska sluta och jag vill börja känna att allt är okej. Men det är det inte. Jag kan inte sitta och låtsas om att jag är glad som en lärka varje dag, för det är jag inte. Fast för det mesta är jag glad och nöjd, men det händer att vissa dagar så är man bekymrad och vet inte vad man ska ta sig till. Det händer alla.
Jag lovade mig själv att inte haka upp mig på smågrejer efter nyår. Och jag har försökt och det har fungerat ganska bra. Men just nu känns det inte som att det är en liten grej. Jag vill bara att det ska bli bra, att det ska bli som jag vill. Men jag vill samtidigt inte vara den som är svag denna gången. Har varit det så många gånger innan och det har alltid slutat med att jag blivit sårad.
Nä, jag vill vara den som är stark och inte hakar upp mig på grejer. Vill vara den som tar det med en klackspark och kan gå vidare ändå.
Om jag kommer klara det, ja, det vet bara framtiden. För jag vågar inte hoppas, jag vågar inte tro och jag vågar inte förvänta mig något. Och jag ska försöka vara stark och inte bryta ihop. Det är så jobbigt och så blir man ledsen för man bryter ihop. Har man väl brytit ihop är det en ond cirkel och det är svårt att komma ur den.
För att komma ur den behöver man vänner som vill hjälpa till att bryta mönstret.
Jag vet att jag har det.
Men för en gångs skull vill jag klara det själv.
Klumpen kommer och går och den är inte så särskilt välkommen.
Jag tror jag vet vad som orsakat den, men vet inte hur jag ska få bort den.
Men den gnager på mig och det är jobbigt.
Men det känns konstigt just nu. Vad det är jag syftar på tänker jag inte skriva här. Men det har ingenting med mina vänner att göra.
Jag vill bara ha bort den. Jag vill att det ska sluta och jag vill börja känna att allt är okej. Men det är det inte. Jag kan inte sitta och låtsas om att jag är glad som en lärka varje dag, för det är jag inte. Fast för det mesta är jag glad och nöjd, men det händer att vissa dagar så är man bekymrad och vet inte vad man ska ta sig till. Det händer alla.
Jag lovade mig själv att inte haka upp mig på smågrejer efter nyår. Och jag har försökt och det har fungerat ganska bra. Men just nu känns det inte som att det är en liten grej. Jag vill bara att det ska bli bra, att det ska bli som jag vill. Men jag vill samtidigt inte vara den som är svag denna gången. Har varit det så många gånger innan och det har alltid slutat med att jag blivit sårad.
Nä, jag vill vara den som är stark och inte hakar upp mig på grejer. Vill vara den som tar det med en klackspark och kan gå vidare ändå.
Om jag kommer klara det, ja, det vet bara framtiden. För jag vågar inte hoppas, jag vågar inte tro och jag vågar inte förvänta mig något. Och jag ska försöka vara stark och inte bryta ihop. Det är så jobbigt och så blir man ledsen för man bryter ihop. Har man väl brytit ihop är det en ond cirkel och det är svårt att komma ur den.
För att komma ur den behöver man vänner som vill hjälpa till att bryta mönstret.
Jag vet att jag har det.
Men för en gångs skull vill jag klara det själv.
Förlåt om detta blev massa blaj som ni inte förstår.
Men ibland vill man skriva av sig.
1 kommentar:
Förstår vad du menar. Jag har i perioder ofta sådana dagaar, jag vill bara vara ifred fast endå inte. Det bästa är att sova på saken och vakna som en ny människa. Ibland känns det faktiskt som man gör det. och du ASSNYGGGGGG HEADER. fan vore så snuttigt om du kunde göra en åt mig när du har tid. Jag kan skicka någon bild på mig som jag vill ska vara med :) PUSS jag finns här!
Skicka en kommentar