empty.

Jag vet inte vart jag ska börja.
Det kryper i mig just nu och jag känner
någon slags frustration. Ibland känns det
som bristningsgränsen är nära och jag
ska brista ut i gråt.
Låter som jag har humörsvängningar likt
de jag hade när jag gick på p-piller.
Men nä, pillrerna har jag slutat med.
Det är bara känslorna som spökar.
Äh, vem försöker jag lura. Jag gråter.
Jag grät inatt och jag grät natten innan det.
Kan någon säga mig hur jag ska beté mig ?
För jag vet inte tusan själv.
Jag är inte ensam om att må dåligt ibland,
men detta är ta mig tusan löjligt.
Håller jag på att glömma mitt nyårslöfte ?
Är jag på väg in i de typiskt svenska
negativa tankarna ?
Jag vet inte hur jag ska förklara min frustation.
Sen har jag också en vilja att göra någonting,
en vilja som är otroligt stark.
Jag önskan den viljan var att hålla mitt nyårslöfte.
Men tyvärr.
Den har riktat sig in på betydligt svårare
grejer som inte går att kontrollera.
Jag vet inte vad jag ska säga och göra längre,
och det resulterar i att jag inte säger och gör
någonting alls.
Är det rätt ?
You'll tell me....