serious

Varning för ett ganska allvarligt inlägg !

Läste i Kissies kompis Claudias blogg om självmord. Hon hade skrivit lite funderingar kring det, kanske i ett försök att få folk att må bättre. Jag läste även kommentarerna och dom var skrämmande.

"att säga att självmord är själviskt är ju fel. man kan ju inte tänka att man måste stanna kvar i ett helvete för att ens kompisar inte ska sakna en."

"ibland känns det som enda utvägen.."

"jag skär mig, &jag fattar att du inte fattar varför, det är bara en skön känsla som kmr efter, de få vänner som vet har accepterat detta, men de ber mig att sluta. men det är precis som att sluta röka eller vad som helst, det är som för dig att va me vänner, äta godis osv. det är en lycka, att en gång äntligen få känna sig lugn innuti. "

"vissa mår faktiskt så dåligt att dom inte ser någon annan utväg än självmord. varför ska man behöva leva i ett helvete bara för att ens familj och kompisar kommer sakna en annars?"

"Det här med att det är själviskt att begå självmord, jag håller inte med. Jag vet vad jag pratar om, och jag tycker inte att det är en självisk handling. Snarare modig."

Psykiska sjukdomar är bland dom vanligaste i Sverige idag. Särskilt bland unga tjejer. Tyvärr är det oftast ingenting som syns utanpå.
Att vara psykisk sjuk är som att ha vilken sjukdom som helst. Man kan inte hjälpa det och det går att få behandling för det. Tyvärr är den i vissa fall även dödlig, precis som Cancer. Men det är ändå ingenting man ska skämmas över.
Det finns olika former av psykiska sjukdomar. Ätstörningar, depression m.m. Dom 2 jag precis nämnde är dom 2 vanligaste.
Båda är dödliga, men på olika sätt.
Har man någon form av ätstörning, säg anorexia, så svälter man sig själv. Inte för att man vill dö, utan för att man vill vara vacker. Dom lever i idealet att smala kvinnor är vackra. Dock finns det någonting som blockerar deras verklighetsuppfattning. Dom kan tycka att 40 kg är normalvikt men i spegeln ser dom samma "tjocka" tjej och tänker därför att dom måste gå ner 5 kg till. Och sådär fortsätter det. Tyvärr kan svältandet leda till döden om dom inte får hjälp. Personer som har ätstörningar har ibland även en form av schitzofreni. Ena halvan av dom tycker t.ex att 35 kilo är mycket och får dåligt samvete när dom äter ett äpple. Andra halvan undrar vad hon/han håller på med och nästan skriker efter hjälp. Därför är det viktigt att hjälpa en person med som har någon form av ätstörning. För den "dåliga" halvan är oftast starkare.

Depression däremot kan vara något man oftast inte ser på utsidan. Man lägger upp en fasad av en glad och självsäker person, för att inte visa hur "svag" man egentligen är. Dom som är självsäkrast är oftast dom som också är osäkrast. Man skäms många gånger för hur man egentligen mår. Tyvärr slutar det ibland fel. Personen i fråga låter det gå så långt att han/hon tar livet av sig. Omedveten om hur många som egentligen var villiga att hjälpa och stötta honom/henne ur sjukdomen.
Depression kan man behandla och man kan bli frisk från det också. Jag känner själv en person i min närhet (nämner inga namn) som har varit i en djup depression och som sökte hjälp, och mår idag hur bra som helst.
Därför är det viktigt att våga prata om det när man börjar få självmordstankar. Livet har motgångar och människor är experter på att fokusera på det negativa.
Vågar du väl prata om hur du mår så kommer du bli förvånad över hur många det är som är villiga att hjälpa dig.
Din djupa och ständigt återkommande självmordstankar, eller ditt självdestruktiva beteende, är ingenting annat en psykisk sjukdom. Och se inte det som att du är "dum i huvudet", "idiot" eller "korkad". Det är en sjukdom, precis som vilken som helst, och det finns behandlingar och människor som är villiga att hjälpa dig tar dig ur det. Du ska inte skämmas för hur du mår. Prata om det ! Och det är viktigt. Både för din framtid och för dina näras framtid.
För självmord är en självisk handling, det går inte att komma ifrån. En handling där man är så desperat för att komma ut ur någonting så pass snabbt så man struntar i hur många andra man drar med sig ner. Många hamnar i sorg och ibland även dom i depression efter någon nära tagit livet av sig. Det finns dom som tar livet av sig för att någon nära tagit livet av sig.
Allt det går att förhindra, bara du berättar. För jag tror knappast att du önskar samma öde för någon av dina nära ?
Och tro mig, du kommer känna dig stark när du har vunnit över depressionen, ätstörningen eller det där andra du egentligen inte vill prata om.
Gör dig själv och dina nära en tjänst. Våga leva !