You.

Ibland har jag sån ångest för hur jag är.
Ibland tycker jag att jag är en hemsk människa som inte fattar vad jag egentligen gör.
Jag tänker främst på hur jag behandlar en person i min närhet.

Du ställer upp och finns vid min sida hela tiden. Dina råd kan göra mig sjukligt irriterad och tjurig, men du vill bara väl. Du vill alltid hjälpa mig och har hjälpt mig ur svåra situationer mycket.
Ändå så suckar jag inombords när du pratar med mig. Tycker du är jobbig och inte fattar hur jag är. Men det gör du, mer än väl.
Ibland så undrar jag varför du bara inte kan vara tyst.

Men sen händer det att jag tänker om.
Vad skulle hända om det händer dig någonting ? Jag skulle aldrig förlåta mig själv för hur snäsig och allmänt dum i huvudet jag har varit mot dig. Innerst inne så älskar jag dig mer än vad du tror.
Jag blir rädd när jag tänker på det och jag måste förändra mig. Du är ju trots allt en av de mest värdefullaste människorna i mitt liv.
Jag älskar dig !